Var ute i Lagmanshaga med några vänner och firade midsommar. Det var mat och dryckjom, samt en del lekar. En lek som värden förberedde, var kanotpaddling. Han hade rott ut i sjön och placerat ballonger (med en tyngd i) i en liten bana. Målet med leken var att vi två lag skulle åka slalom mellan ballongerna, runda den sista och fort tillbaka till land. Båda lagen skulle köra två gånger. Det andra laget började och det såg ut att gå rätt bra för dem, till dess de bytte roddare. För att bäst beskriva situationen kan nämnas, att jag försökte ta kort på både ballongbanan och deras kanot, vilket var fullständigt lönlöst.
När det sedan blev min tur att paddla, tillsammans med kompisens tjej, så gick starten jättebra. Fortsättningnen lite sämre. Vi hann komma till den andra ballongen, när vi efter överdrivet paddlande, eller överdosering av alkohol, kantarde kanoten och föll i drickat. Vi reste oss, hävde ur vattnet ur kanoten och äntrade den. Ytterliggare en gång föll vi i. Vi upprepade proceduren (utan sistnämnda) och avslutade banan. Vi vann ändå!
Givetvis hävdade vi att det var planerade stilpoäng från vår sida.
Vi drack, pratade och spelade spel på kvällen och kraschade i säng vid ett ungefär. Dagen efter vaknade jag klockan sex. Pigg som en mört! Så jag läste en bok om sveriges kungligheter från tidig vikingatid till nutid, kikade lite i världsatlasen tills klockan var tio, innan några andra vaknade. Vi tjötade lite, åt lite och sedan åkte vi till tranemo i ett misslyckat försök att köpa oss en pizza.
söndag 22 juni 2008
torsdag 19 juni 2008
Vägen hem..
Vägen hem från arbetet bjöd på något särdeles extra.
Jag hade åkt från jobbet klockan 02:10, vi slutade lite tidigare med tanke på den kommande helgen. När jag kommit till första Tranemo-korset från Limmared sett, så såg jag en bil som krypkörde mot korset. En bil med mörk färg och fyra hjul. Mer hann jag inte se innan jag var förbi.
Den mörka bilen svängde ut på 27:an efter mig. Jag fortsatte att köra och svängde av vid tranan och höger, destination Algutstorp. Bilen efter gjorde detsamma. Jag låg och glidkörde i 70, bilen var tätt inpå. Jag kommer förbi soptippen och tänkte för mig själv "Ja, här har vi ju rakan, snart kör den om" men icke sa Nicke. Bilen låg kvar. En halv minut efter tittade jag i backspegeln igen. Nu hade det hänt något. En blå saftblandare på taket!
Jag körde intill på en parkering utmed vägen och stannade. Ut kommer två stycken snygga kvinnliga poliser ut och frågar:
- Hej, får vi se på körkortet?
- Javisst', sa jag, och gav dem det.
- Blås här i
Vilket jag gjorde och klarade mig med glans.
- Vet du varför vi har stoppat dig?`
- Näe, ingen aning.
- Du har nämligen körförbud på bilen
- Ja! Ja just det ja! Sedan den 16.
- Mmm.
- Skulle varit inne med den igår men jag försov mig. Jag är nattarbetare.
- Var jobbar du då?
- På Primo i Limmared.
- Ok. Det har ju bara gått tre dagar så.. men försök att fixa det snabbt nu.
- Jadå, jag kör in imorgon med den.
- Bra, hej då!
- Hej!
Jag klarade mig bara med en varning. Jag hade tur, det var trevliga poliser.
Jag hade åkt från jobbet klockan 02:10, vi slutade lite tidigare med tanke på den kommande helgen. När jag kommit till första Tranemo-korset från Limmared sett, så såg jag en bil som krypkörde mot korset. En bil med mörk färg och fyra hjul. Mer hann jag inte se innan jag var förbi.
Den mörka bilen svängde ut på 27:an efter mig. Jag fortsatte att köra och svängde av vid tranan och höger, destination Algutstorp. Bilen efter gjorde detsamma. Jag låg och glidkörde i 70, bilen var tätt inpå. Jag kommer förbi soptippen och tänkte för mig själv "Ja, här har vi ju rakan, snart kör den om" men icke sa Nicke. Bilen låg kvar. En halv minut efter tittade jag i backspegeln igen. Nu hade det hänt något. En blå saftblandare på taket!
Jag körde intill på en parkering utmed vägen och stannade. Ut kommer två stycken snygga kvinnliga poliser ut och frågar:
- Hej, får vi se på körkortet?
- Javisst', sa jag, och gav dem det.
- Blås här i
Vilket jag gjorde och klarade mig med glans.
- Vet du varför vi har stoppat dig?`
- Näe, ingen aning.
- Du har nämligen körförbud på bilen
- Ja! Ja just det ja! Sedan den 16.
- Mmm.
- Skulle varit inne med den igår men jag försov mig. Jag är nattarbetare.
- Var jobbar du då?
- På Primo i Limmared.
- Ok. Det har ju bara gått tre dagar så.. men försök att fixa det snabbt nu.
- Jadå, jag kör in imorgon med den.
- Bra, hej då!
- Hej!
Jag klarade mig bara med en varning. Jag hade tur, det var trevliga poliser.
onsdag 4 juni 2008
måndag 2 juni 2008
Blott en dag, än en dag..
Skall jobba natt inatt igen. Ställde klockan i morse för att vakna vid halv ett, lite sömnigt sådär. Jag vaknade klockan 3 och undrade varför jag inte hade vaknat. Kollade klockan, inställd på 01:30 och suckade.
lördag 31 maj 2008
Slapptaskar och en... eh..
Var ute i Hofsnäs idag, halvvägs till torpa med Marcus, Emelie, Jocke, Adam och Steind. Vi slappade, snackade, spelade lite kubb och kastade frisbee. Det var kanonväder, så brännan blev röd och fin, trots sololjan. Senare kom Pierre och Emanuel en stund och umgicks med. Vi grillade och badade. Vilken vacker dag att bara ta det lugnt, dricka lite pilsner och göra precis ingenting.
måndag 26 maj 2008
Dykhelgen
Var ju och hade en dykhelg på Tjörn denna helgen. Det var roligt. Vi såg tallriksstora krabbor och en del stora humrar, samt mindre havsliv som räkor, småfiskar och eremitkräftor. Uppe på ytan var det 9 grader och på botten (djupet 21 m.) var det 4. Tänk er detta i våtdräkt. Det är det som skiljer agnarna från vetet.
Det hände inte så mycket tarvligheter, det var på det stora hela ganska lugnt och städat.
Det hände inte så mycket tarvligheter, det var på det stora hela ganska lugnt och städat.
tisdag 20 maj 2008
På't igen
Det var ju en liten tid sedan jag senast gjorde ett inlägg, så det är väl dags nu igen...
Jag var på en dykning i lördags, med våtdräkt. SMHI:s väderprognos till trots, så var det inte en strålande sol över sjön vid tubbared och tidig sommarsol har ännu inte satt sig i vattnet. Det var omkring 9.5 grader vid 7 meter, brr!
Efter ca 15 minuter hade jag tappat känseln från knäskålarna och neråt men jag ville fortsätta dyket, vilket vi gjorde. När det hade gått 24 minuter ville vår dykledare, med oss i vattnet, kolla på min och min parkamrats manometer, där man också kunde utläsa hur mycket luft vi hade kvar i flaskan. Jag kollade på min parkamrat, visade dykledaren min manometer oc kollade återigen på min parkamrat, som var borta. Det ryckte ordentligt i snöret uppåt mot ytan och jag följde med som en kork. Väl däruppe konstaterade vi att hon hade tappat sitt viktbälte. Dyket avbrutet.
Vi gick upp till elden för att värma oss och le åt de som skulle i efter oss. Det tog ungefär 40 minuter vid elden innan fötterna var som de skulle.
Nästa och sista dyk, innan vi är klara för dykcertifikatet, är borta vid Tjörn. Det kommer nog bli bättre sikt och längre/roligare dyk.
Jag var på en dykning i lördags, med våtdräkt. SMHI:s väderprognos till trots, så var det inte en strålande sol över sjön vid tubbared och tidig sommarsol har ännu inte satt sig i vattnet. Det var omkring 9.5 grader vid 7 meter, brr!
Efter ca 15 minuter hade jag tappat känseln från knäskålarna och neråt men jag ville fortsätta dyket, vilket vi gjorde. När det hade gått 24 minuter ville vår dykledare, med oss i vattnet, kolla på min och min parkamrats manometer, där man också kunde utläsa hur mycket luft vi hade kvar i flaskan. Jag kollade på min parkamrat, visade dykledaren min manometer oc kollade återigen på min parkamrat, som var borta. Det ryckte ordentligt i snöret uppåt mot ytan och jag följde med som en kork. Väl däruppe konstaterade vi att hon hade tappat sitt viktbälte. Dyket avbrutet.
Vi gick upp till elden för att värma oss och le åt de som skulle i efter oss. Det tog ungefär 40 minuter vid elden innan fötterna var som de skulle.
Nästa och sista dyk, innan vi är klara för dykcertifikatet, är borta vid Tjörn. Det kommer nog bli bättre sikt och längre/roligare dyk.
torsdag 1 maj 2008
Överraskande sms
Fick just ett sms från tjejen jag inte vågade kyssa en kväll på kåren i Jönköping. Det var kul.
måndag 28 april 2008
Färdig från sjukan
Efter mycket farande och flängande, felmedicinering och lidande, har jag äntligen kommit hem från sjukan och satte mig med en cigarr och min gitarr. Livet är underbart.
onsdag 23 april 2008
Benträning
Jag var ute och tränade mitt ben idag och gick ungefär 200 meter. Detta tog mig cirka en timme.
Ytterligare en dykträff...
...Ytterligare en försening.
Jag har ju skadat mitt ben, så därför hade jag gjort upp med Emanuel i förhand att han skulle hämta mig denna söndag. Klockan kvart i ett ringer Emanuel och säger:
- Basse, det var ju dykträff idag, tror du att du skulle kunna köra?
- Nej, det går inte. Jag kan inte köra med mitt ben och dessutom tar jag ganska starka mediciner
- Jo, det är bara det att jag tog också ganska starka mediciner igår (sagt glatt ironiskt)
- Haha, jaja, kommer ni och hämtar mig eller?
- Ja, vi får väl åka nu
Klockan halv två är de hemma hos mig, dykträffen börjar vid två och dessutom måste vi stanna en gång hemma hos Emanuel i Länghem för att han skall få tag i sina grejer.
Vi kommer än en gång försenade till dykträffen, med ett personbästa. 45 minuter försent.
Jag har ju skadat mitt ben, så därför hade jag gjort upp med Emanuel i förhand att han skulle hämta mig denna söndag. Klockan kvart i ett ringer Emanuel och säger:
- Basse, det var ju dykträff idag, tror du att du skulle kunna köra?
- Nej, det går inte. Jag kan inte köra med mitt ben och dessutom tar jag ganska starka mediciner
- Jo, det är bara det att jag tog också ganska starka mediciner igår (sagt glatt ironiskt)
- Haha, jaja, kommer ni och hämtar mig eller?
- Ja, vi får väl åka nu
Klockan halv två är de hemma hos mig, dykträffen börjar vid två och dessutom måste vi stanna en gång hemma hos Emanuel i Länghem för att han skall få tag i sina grejer.
Vi kommer än en gång försenade till dykträffen, med ett personbästa. 45 minuter försent.
fredag 18 april 2008
Feskaren
Jag var i Klarsjön idag med ett gäng kompisar och fick en smaskig regnbåge, som nu ligger i röken och gör sig fin. De andra blev feskefittor, så jag tyckte synd om dem och gav dem halva.
torsdag 17 april 2008
Härligt
Jag gick ut och satte mig i skogen med min gitarr och cigarr. Rökte cigarren, spelade lite grann och kom på en ny låt. Ljuva tider.
onsdag 16 april 2008
Andra rundan på akuten
Fick en akutremiss för ett ultraljud och för att träffa en ortoped idag klockan 09:00. Jag drack lite kaffe, åt frukost och blev inskjutsad av min farmor. Vi kom in till röntgenavdelningen vid kvart i elva-snåret. Det tog ungefär en kvart innan jag fick göra mitt ultraljud och när det var färdigt, så kunde läkaren konstatera att jag hade ungefär en liter blod gömd under den innersta lårmuskeln. Då var det bara att vänta på ortopeden.
Jag tog en nummerlapp och väntade. När klockan slog halv två och när tolv personer som kommit dit efter mig hade gått före, så var det dags för mig att vandra vidare... till en anan väntesal men nu en väntesal till ortopeden. Efter ett helt Oprah-avsnitt (intervju med bl a Jim Carrey, ganska bra) och en halvtimme till, så fick jag gå in i ett litet rum. Farmor gick och lade i mer mynt i parkeringsmätaren, så vi kunde stå där tills klockan fyra. Tiden gick, jag ligger och väntar på att ortopeden skall komma. Farmor går återigen ut för att lägga i mer mynt i parkeringsautomaten, så vi kan stå där till klockan sex.
Klockan är halv sex när ortopeden äntligen kom. Efter en snabb intervju, med titt på benet och på ultraljudet, så fick jag veta att det var ju mycket sorgligt det här. Det ligger faktiskt en massa blod under den ínnersta lårmuskeln. "Hade du inte ätit waran, så hade vi kanske gått in för att dränera ut det men tyvärr, risken för att du skall blöda än mer om vi går in är för stor.".
Efter 7 timmar på sjukhuset, så var den enda nyheten själva volymen av blod som låg i benet. Svensk sjukvård behöver mer pengar.
Jag tog en nummerlapp och väntade. När klockan slog halv två och när tolv personer som kommit dit efter mig hade gått före, så var det dags för mig att vandra vidare... till en anan väntesal men nu en väntesal till ortopeden. Efter ett helt Oprah-avsnitt (intervju med bl a Jim Carrey, ganska bra) och en halvtimme till, så fick jag gå in i ett litet rum. Farmor gick och lade i mer mynt i parkeringsmätaren, så vi kunde stå där tills klockan fyra. Tiden gick, jag ligger och väntar på att ortopeden skall komma. Farmor går återigen ut för att lägga i mer mynt i parkeringsautomaten, så vi kan stå där till klockan sex.
Klockan är halv sex när ortopeden äntligen kom. Efter en snabb intervju, med titt på benet och på ultraljudet, så fick jag veta att det var ju mycket sorgligt det här. Det ligger faktiskt en massa blod under den ínnersta lårmuskeln. "Hade du inte ätit waran, så hade vi kanske gått in för att dränera ut det men tyvärr, risken för att du skall blöda än mer om vi går in är för stor.".
Efter 7 timmar på sjukhuset, så var den enda nyheten själva volymen av blod som låg i benet. Svensk sjukvård behöver mer pengar.
tisdag 15 april 2008
Den andra bedömningen
Då min mor får höra om hur undersökningarna hade gått till och hur de nästan gett mig fel medicin, blir hon arg och ringer en vän till henne som är sjuksköterska. Hon säger att en sådan undersökning hade hon aldrig godkänt och att det sannerligen var inkompetent av personalen där borta. Jag får därefter en tid i Tranemo till en specialist på ben och knä. Han undersöker det, lyssnar på min historia och tar ett blodvärde och han ber mig åka hem för att ta ett pk-prov och ringa upp honom med svaret. När jag ringt upp honom med svaret behöver han en timme för att tänka lite. Han ringer upp mig vid 16:00 och säger att han har ringt runt som en galning för att få tag i en ortoped. Han har skrivit ut en akutremiss på ett ultraljud och ett besök hos en ortoped och vill att jag skall tappa mitt ben på blod som förmodligen finns lagrat under min lårmuskel. Ett vettigt svar med ett åtgärdsprogram. Hur kunde akuten missa så?
Benet, jobbet och akuten...
Jag hade som sagt fått en lårkaka och haltade därför på jobbet. Arbetskamraterna spekulerade mycket om vad som hade hänt mig. "Han går som en gammal gubbe", "har han skaffat en pojkvän" eller "har han skitit ner sig?". Givetvis var detta bara spott och spe som de fann humoristiskt. Jag berättade vad som hade hänt och det tyckte de lät lika roligt ändå. Natt efter natt jobbade jag på Primo den veckan och benet blev sämre och sämre för var natt som gick. På torsdagen så hade jag inte klarat av att arbeta om det inte hade varit för alvedonen jag fick. Man är väl lite dum, jag borde ha varit hemma men det var ju sista natten för veckan och det är jobbigt att få en karensdag. Benet kanske skulle bli bättre i helgen. FEL!
Efter två sömnlösa nätter åker jag på söndagen till akuten med benet och anländer dit vid 14:00. Där sitter jag och väntar i tre timmar, innan jag får komma in i ett rum för undersökning. Jag får dra ner brallorna och sköterskan säger det uppenbara: Ditt ben är svullet", "Ja, det är det", svarade jag. Jag berättar även att jag äter waran (blodförtunnande) och tål därför inte medicin med acetylsalicylsyra i. Jag fick åter sätta mig i väntrummet och efter en halvtimme får jag komma upp på röntgen. De tar en massa bilder och jag skickas ner till väntrummet igen. Efter ytterligare 45 minuter får jag träffa sköterskan igen:
- Ortopeden har kollat på röntgenbildern och tycker inte han behöver undersöka ditt ben. Den här skadan kommer ta en bra tid att läka. Vi har skrivit ut lite starkare smärtstillande åt dig att hämta ut. Dess ganska vanliga biverkning är magsmärtor.
- Okej men kan jag ta dem tillsammans med waranet nu då?
- Åh, hoppsan! Nej det går ju inte, vi får försöka hitta något annat åt dig då.
Inkompetens på hög nivå. Hade jag inte återigen påpekat att jag åt waran, hade jag kunnat få hotande skador med medicinen de först föreslog. Jag förpassades till väntrummet ännu en gång och väntade på ett nytt recept. 45 minuter till har gått, innan de kommer med det nya receptet. Jag får benet lindat av en annan sköterska och de säger att jag nu kunde åka hem. Jag ber om att få en sjukresa med taxi. De säger att det är svårare att få nu, för att om personen kan åka buss, måste den ta den istället. Efter mycket krångel och ytterligare en timmes väntan, har de kollat upp att det går en buss om en halvtimme som jag kan ta. Jag vägrar blankt att ta en buss, för mitt ben värker obönhörligen och jag kan inte böja det. Det tyckte jag var en självklarhet till att jag inte kunde åka med en buss. Jag får vänta i ytterligare en halvtimme, innan jag får ett tillstånd till en sjukresa med taxi. Jag åker hem, betalar taxischaffisen 150 kronor och hoppar in i huset. Äntligen hemma, klockan är 20:30. 6 och en halv timme på akuten och förmodligen en dålig bedömning av mitt ben. Whoa!
Efter två sömnlösa nätter åker jag på söndagen till akuten med benet och anländer dit vid 14:00. Där sitter jag och väntar i tre timmar, innan jag får komma in i ett rum för undersökning. Jag får dra ner brallorna och sköterskan säger det uppenbara: Ditt ben är svullet", "Ja, det är det", svarade jag. Jag berättar även att jag äter waran (blodförtunnande) och tål därför inte medicin med acetylsalicylsyra i. Jag fick åter sätta mig i väntrummet och efter en halvtimme får jag komma upp på röntgen. De tar en massa bilder och jag skickas ner till väntrummet igen. Efter ytterligare 45 minuter får jag träffa sköterskan igen:
- Ortopeden har kollat på röntgenbildern och tycker inte han behöver undersöka ditt ben. Den här skadan kommer ta en bra tid att läka. Vi har skrivit ut lite starkare smärtstillande åt dig att hämta ut. Dess ganska vanliga biverkning är magsmärtor.
- Okej men kan jag ta dem tillsammans med waranet nu då?
- Åh, hoppsan! Nej det går ju inte, vi får försöka hitta något annat åt dig då.
Inkompetens på hög nivå. Hade jag inte återigen påpekat att jag åt waran, hade jag kunnat få hotande skador med medicinen de först föreslog. Jag förpassades till väntrummet ännu en gång och väntade på ett nytt recept. 45 minuter till har gått, innan de kommer med det nya receptet. Jag får benet lindat av en annan sköterska och de säger att jag nu kunde åka hem. Jag ber om att få en sjukresa med taxi. De säger att det är svårare att få nu, för att om personen kan åka buss, måste den ta den istället. Efter mycket krångel och ytterligare en timmes väntan, har de kollat upp att det går en buss om en halvtimme som jag kan ta. Jag vägrar blankt att ta en buss, för mitt ben värker obönhörligen och jag kan inte böja det. Det tyckte jag var en självklarhet till att jag inte kunde åka med en buss. Jag får vänta i ytterligare en halvtimme, innan jag får ett tillstånd till en sjukresa med taxi. Jag åker hem, betalar taxischaffisen 150 kronor och hoppar in i huset. Äntligen hemma, klockan är 20:30. 6 och en halv timme på akuten och förmodligen en dålig bedömning av mitt ben. Whoa!
Sälen Halleluja
Var i Sälen förra helgen och åkte lite snowboard. Det var grymt roligt att återigen få hoppa lite lite. Om bara mina landningar varit lite bättre >_>. Jag vet inte om det var det vackra hoppet där jag landade i en puckelpist eller om det var den galanta krocken med en annan i stjärtlappsracet som gav mig lårkakan. I vilket fall så fick jag den.
På söndagen hade jag ännu en dykträff (den tredje), så jag bestämde mig för att åka hem ungefär halv fem på morgonen från Sälen. Till resesällskap fick jag med mig Stene. Vi gick upp vid fyra, packade in sakerna i bilen, åt lite, kokade kaffe, skrev en avskedslapp och satte oss i bilen för att åka iväg. Jag vred om nyckeln; "Vjonk", "Vjonk Vjonk"
- Fan också, bilen startar inte!
- Oh men, orka!
- Det är inte annat att göra än att försöka springa igång den.
Så, vi tog sats en gång och försökte få igång den. Utan resultat. Vi vände bilen och sprang som tusan på en raksträcka. Denna gången var det nära. Vi tog en paus, sedan vände vi bilen igen och lyckades med att springa igång den. Vilken lycka! Klockan var nu fem på morgonen innnan vi kom iväg.
När jag hade lämpat av Stene och kommit hem själv, så hade jag inte hunnit mer än att packa in mina grejor och sätta mig på dasset i fem minuter, innan Emanuel ringer:
- Basse, jag kommer om tio minuter.
- Redan?!
- Ja, var beredd!
- Ok, synes.
Jag fick avbryta, packa ned dyksakerna och blev sedan upphämtad. När vi är i Tranemo inser jag att jag glömt kursmaterielen. Pinsamt. Medan Emanuel sätter sig på muggen hämtar jag dessa m h a Emanuels bil. Vi hämtar upp Jonas och åker iväg, ca tio minuter försenade, vilket Emanuel lyckligt påpekar är mitt fel. Vi kommer ytterligare 5 minuter försent med tanke på att Emanuel körde fel :) så nu var det enbart Jonas som var helt oskyldig till förseningen. Vi dök med apparaten och hade roligt. När jag kom hem däckade jag i sängen och sov som en stock. Slutet gott (trodde jag).
På söndagen hade jag ännu en dykträff (den tredje), så jag bestämde mig för att åka hem ungefär halv fem på morgonen från Sälen. Till resesällskap fick jag med mig Stene. Vi gick upp vid fyra, packade in sakerna i bilen, åt lite, kokade kaffe, skrev en avskedslapp och satte oss i bilen för att åka iväg. Jag vred om nyckeln; "Vjonk", "Vjonk Vjonk"
- Fan också, bilen startar inte!
- Oh men, orka!
- Det är inte annat att göra än att försöka springa igång den.
Så, vi tog sats en gång och försökte få igång den. Utan resultat. Vi vände bilen och sprang som tusan på en raksträcka. Denna gången var det nära. Vi tog en paus, sedan vände vi bilen igen och lyckades med att springa igång den. Vilken lycka! Klockan var nu fem på morgonen innnan vi kom iväg.
När jag hade lämpat av Stene och kommit hem själv, så hade jag inte hunnit mer än att packa in mina grejor och sätta mig på dasset i fem minuter, innan Emanuel ringer:
- Basse, jag kommer om tio minuter.
- Redan?!
- Ja, var beredd!
- Ok, synes.
Jag fick avbryta, packa ned dyksakerna och blev sedan upphämtad. När vi är i Tranemo inser jag att jag glömt kursmaterielen. Pinsamt. Medan Emanuel sätter sig på muggen hämtar jag dessa m h a Emanuels bil. Vi hämtar upp Jonas och åker iväg, ca tio minuter försenade, vilket Emanuel lyckligt påpekar är mitt fel. Vi kommer ytterligare 5 minuter försent med tanke på att Emanuel körde fel :) så nu var det enbart Jonas som var helt oskyldig till förseningen. Vi dök med apparaten och hade roligt. När jag kom hem däckade jag i sängen och sov som en stock. Slutet gott (trodde jag).
tisdag 1 april 2008
2:a dykträffen
Nästan enbart för att jag kom försent till förra dykmötet, så var jag väldigt mån i att komma i tid till detta. Klockan ringer. Jag går upp, jag käkar, jag åker iväg för att hämta Jonas. När jag väl kommit fram till Jonas och ringer på dörren, hörs ett halvt om halvt hasande, halvt om halvt dunsande ljud från lägenheten. Det kommer närmare dörren, för att sedan bli helt tyst. Jonas öppnar dörren denna härliga söndags morgon med blinkande ögon endast iförd kalsonger. Han kliar sig i arschlet och undrar vad jag gör hos honom vid 12 alla redan? "Hon är ett, så ta dina grejer så drar vi nu". Efter bara en kort stund har vi kommit iväg mot Borås. Under resans gång förklarar han gårdagnattens händelser. Det hade varit ett bra kalas men en hade blivit för modig med drickan, så han hade ställt sig på bordet och gjorde en bakåtvolt, vilket slutade i tragedi med ett jack i huvudet och snabbtaxi till akuten.
Vi kom fram till dykträffen och packar ur grejerna, en halvtimme före vi skulle starta. Nöjd med mig själv går jag in till mötet, samman med Jonas. När jag ser vår dykinstruktör, påminns jag plötsligt om att jag har glömt :
1. Fotografierna vi skulle ha med oss
2. Att ta med kursmaterielen
3. Att bootsen till fenorna inte kom med utrustningen
Så sitter jag återigen där med ett hundhuvud. Fick låna ett papper och dela bok med Jonas men ändå, den skammen...
Dyket gick bra men efteråt upmanade dykinstruktören lite extra att vi inte skulle glömma kursmateriel eller fotografierna nästa gång.
Vi kom fram till dykträffen och packar ur grejerna, en halvtimme före vi skulle starta. Nöjd med mig själv går jag in till mötet, samman med Jonas. När jag ser vår dykinstruktör, påminns jag plötsligt om att jag har glömt :
1. Fotografierna vi skulle ha med oss
2. Att ta med kursmaterielen
3. Att bootsen till fenorna inte kom med utrustningen
Så sitter jag återigen där med ett hundhuvud. Fick låna ett papper och dela bok med Jonas men ändå, den skammen...
Dyket gick bra men efteråt upmanade dykinstruktören lite extra att vi inte skulle glömma kursmateriel eller fotografierna nästa gång.
tisdag 25 mars 2008
Påskas
Capsning hemma hos Bjarne, det var roligt. Jag har nog aldrig varit så bra på caps i hela mitt liv som jag var då, eller så var de andra särdeles värdelösa :)
Fulla blev vi alle man och kvinns ändå.
Fulla blev vi alle man och kvinns ändå.
onsdag 19 mars 2008
måndag 17 mars 2008
R.I.P
Körde till jobbet igår vid halv tio och träffade då en grävling. Tyvärr inte på det trevliga sättet utan med min bil. Nu är världen en grävling mindre. Stackarn.
söndag 16 mars 2008
...
Telefonen ringer:
- Basse?
- Mmm?
- Var är du?
- ...?! Åh Helvete!!!
Jag rusar upp ur sängen, slänger på mig mina kläder och kastar ett öga på klockan. 13:40.
- Nä, jag är hemma och åker på studs!
- Ok, men vi tar egen bil upp då.
- Ok, vi syns därborta!
Jag hade råkat lägga min mobiltelefon, tillika väckarklocka två rum bort från sovrummet och hade fått hemtelefonen i näven av min lillasyster. Det var så, att idag 14:00 i Borås hade jag (och några till) det första mötet för att ta dykarcertifikat. Jag, Jonas och Emanuel hade gjort upp för samåkning till mötena och idag var det jag som skulle köra.
När jag hade kommit till Tranemo ringer Emanuel igen och undrade var jag var någonstans och om jag behövde en vägbeskrivning, vilket jag inte behövde. Jag hittade dit till lokalen efter en mindre vägbeskrivning från Emanuel trots ovanstående textrad (Jag visste inte vilket hus det var) och valsar in 14:20 med ett glatt humör i min bästa morgonfrisyr och får presentera mig själv och varför jag var försenad. Min historia och min frisyr bjöd på skratt för både instruktörer och elever. Det kunde gått värre.
- Basse?
- Mmm?
- Var är du?
- ...?! Åh Helvete!!!
Jag rusar upp ur sängen, slänger på mig mina kläder och kastar ett öga på klockan. 13:40.
- Nä, jag är hemma och åker på studs!
- Ok, men vi tar egen bil upp då.
- Ok, vi syns därborta!
Jag hade råkat lägga min mobiltelefon, tillika väckarklocka två rum bort från sovrummet och hade fått hemtelefonen i näven av min lillasyster. Det var så, att idag 14:00 i Borås hade jag (och några till) det första mötet för att ta dykarcertifikat. Jag, Jonas och Emanuel hade gjort upp för samåkning till mötena och idag var det jag som skulle köra.
När jag hade kommit till Tranemo ringer Emanuel igen och undrade var jag var någonstans och om jag behövde en vägbeskrivning, vilket jag inte behövde. Jag hittade dit till lokalen efter en mindre vägbeskrivning från Emanuel trots ovanstående textrad (Jag visste inte vilket hus det var) och valsar in 14:20 med ett glatt humör i min bästa morgonfrisyr och får presentera mig själv och varför jag var försenad. Min historia och min frisyr bjöd på skratt för både instruktörer och elever. Det kunde gått värre.
torsdag 13 mars 2008
STD-mottagningen
Glömde väl nämna att jag var på STD-mottagningen förra veckan. STD-mottagningen, för den som inte vet det, är mottagningen där man kollar sig för diverse sexuellt överförbara sjukdomar >_>.
Jag valsade in där på "drop-in", anmälde mig i kassan och satte mig sedan ner i väntrummet. Det var smockfullt. Jag började skratta lite för mig själv, när jag insåg att av alla som var där, så var ca 95% män.
De ropade upp mig för min tur och jag gick iväg till en annan korridor för att slå mig ner på en stol och vänta. För att fördriva tiden fick man ett lustigt formulär som man skulle fylla i, med quiz-frågor som, "Hur många har du haft sex med det senaste" och "Vilka sjukdomar tror du du har?". Jag fyllde i uppgifterna. Jag var bara där för att testa mig om i fall att.
En annan sak var lite småkul. Det var ett gäng boråsare som var där samtidigt som moraliskt stöd för varandra, eller något. En skulle just sätta sig och fylla i formuläret...
"- Ah, det är bara till att kryssa ja på alltihop", sa han leende.
"- Är det så? Skall jag skriva att jag haft sex med 3 mexikanska män också?" sa den andra rappt och ironiskt.
"Kanske 5 mexikanska män istället?"
Jag skrattade och skakade på huvudet. Det var den sortens humor som hängde på STD-mottagningen.
Vi skall inte gå in på vad som hände i provrummet men det var en hemsk upplevelse. Always use protection!
I passed the test.
Jag valsade in där på "drop-in", anmälde mig i kassan och satte mig sedan ner i väntrummet. Det var smockfullt. Jag började skratta lite för mig själv, när jag insåg att av alla som var där, så var ca 95% män.
De ropade upp mig för min tur och jag gick iväg till en annan korridor för att slå mig ner på en stol och vänta. För att fördriva tiden fick man ett lustigt formulär som man skulle fylla i, med quiz-frågor som, "Hur många har du haft sex med det senaste" och "Vilka sjukdomar tror du du har?". Jag fyllde i uppgifterna. Jag var bara där för att testa mig om i fall att.
En annan sak var lite småkul. Det var ett gäng boråsare som var där samtidigt som moraliskt stöd för varandra, eller något. En skulle just sätta sig och fylla i formuläret...
"- Ah, det är bara till att kryssa ja på alltihop", sa han leende.
"- Är det så? Skall jag skriva att jag haft sex med 3 mexikanska män också?" sa den andra rappt och ironiskt.
"Kanske 5 mexikanska män istället?"
Jag skrattade och skakade på huvudet. Det var den sortens humor som hängde på STD-mottagningen.
Vi skall inte gå in på vad som hände i provrummet men det var en hemsk upplevelse. Always use protection!
I passed the test.
onsdag 12 mars 2008
Lost in translation
Jag fick till min stora lycka hem min beställda Ipod idag. Glad sprättade jag upp förpackningen och hävde ut allt på bordet. Nu var det bara till att läsa instruktionerna hur man skall göra. Få se nu: En på spanska, en på tyska, en på...Holländska?! Skakar den ack så uppenbart tomma asken efter en svensk eller en engelsk bruksanvisning.
Tur att man har kvar sin gamla skoltyska. Det skall nog gå bra.
Men, varför är det så här?
Tur att man har kvar sin gamla skoltyska. Det skall nog gå bra.
Men, varför är det så här?
måndag 10 mars 2008
Äntligen
Så har min beställning på diverse varor från lee pyrotechnics kommit. Har just blandat en sats med vanlig bengalisk eld. Härligt!
Fylleschaffis, never again
Klockan var 00:10 när den knalltankade brorsan ringde och bad om hämtning borta i Borås. Jag sade "nej, det är bättre om ni tar bussen hem istället", för jag var lite trött. Brorsan lade på. 5 minuter senare ringde brorsans kompis: "Du, kan inte du hämta oss ikväll?" Återigen hänvisade jag till bussen. "men vi kan inte busstiderna jag och din bror", Jag sade att bussen gick 00:30. "Nej men kan inte du hämta oss istället?" "-Nej, det har jag ingen lust med", svarade jag rakt ut. "Nähä men om du får 400 spänn då?", "-Ok, vilken tid?", svarade jag, varvid jag hörde brorsan i bakgrunden som sade åk nu. Sagt och gjort, jag började åka mot Borås. Klockan 01:05 ringde jag till brorsan och sa att jag nu står vid valhallparkeringen (200m från harrys) och väntar på att de skall komma "Vad?! Nu?", svarade brorsan. Ja, kom ni nu, jag står borta vid valhallsparkeringen, "Ja, ok, vi kommer om en stund".
Klockan 01:40 ringde jag brorsan igen men mobiltelefonen var avstängd, så jag ringde hans kompis. Efter upprepade försök att förklara för honom var valhallsparkeringen låg, så valde jag att köra precis till utgången av harrys och ringde honom senare igen och sade att jag var där. Efter ytterligare en halvtimme dyker han upp, utan brorsan. "Var är brorsan?" "-Vad? Jag vet inte, var är han?". Brorsan var inte med sin kompis, hans mobiltelefon var avstängd, så vi försökte ringa andra som känner honom som också var där, utan lycka, ingen svarade. Brorsans kompis(?) säger att vi skiter i brorsan och åker hem istället. Jag svarar "-Nej". Vi sitter och väntar i bilen utanför Harrys, åker en runda till valhallsparkeringen och tillbaks till Harrys igen. Ingen brorsa. Brorsans kompis(?) uppmanar mig flera gånger att skita i brorsan och åka hem, jag uppmanar honom att försöka ringa personer som skulle kunna veta var han var någonstans.
När de sista personerna har lämnat Harrys, ungefär vid 02:30, så syns fortfarande inte min brorsa till. Jag anstränger mig än mer med telefonen för att ta reda på var han finns. Klockan 03:00 ger jag upp och till brorsans kompis(?) stora glädje åker vi tillbaka till tranemo. 03:30 är vi där och jag skall lämna av brorsans kompis(?) "Du, aj fan alltså men jag har inte ett öre på mig", "-Vi har en bankomat precis där", upplyser jag. "Ok", svarar han. Han går till automaten, tar ut en hundring och ger den till mig. "Du får en hundring, ha det bra, hej". En hundring täcker inte ens bensinkostnaderna men jag orkade inte tjata vid den här tiden utan åkte hem, uppenbarligen sur och gick och lade mig. Dagen efter fick jag reda på att brorsan tagit en inhyrd buss hem, betalat hundra kronor och rent ut sagt skitit i att ringa och säga till mig. Inte en suck att jag är fylleschaffis åt dem igen. Aldrig!
tl;dr Jag skall aldrig vara fylleschaffis åt brorsan med kompis(?) igen.
Klockan 01:40 ringde jag brorsan igen men mobiltelefonen var avstängd, så jag ringde hans kompis. Efter upprepade försök att förklara för honom var valhallsparkeringen låg, så valde jag att köra precis till utgången av harrys och ringde honom senare igen och sade att jag var där. Efter ytterligare en halvtimme dyker han upp, utan brorsan. "Var är brorsan?" "-Vad? Jag vet inte, var är han?". Brorsan var inte med sin kompis, hans mobiltelefon var avstängd, så vi försökte ringa andra som känner honom som också var där, utan lycka, ingen svarade. Brorsans kompis(?) säger att vi skiter i brorsan och åker hem istället. Jag svarar "-Nej". Vi sitter och väntar i bilen utanför Harrys, åker en runda till valhallsparkeringen och tillbaks till Harrys igen. Ingen brorsa. Brorsans kompis(?) uppmanar mig flera gånger att skita i brorsan och åka hem, jag uppmanar honom att försöka ringa personer som skulle kunna veta var han var någonstans.
När de sista personerna har lämnat Harrys, ungefär vid 02:30, så syns fortfarande inte min brorsa till. Jag anstränger mig än mer med telefonen för att ta reda på var han finns. Klockan 03:00 ger jag upp och till brorsans kompis(?) stora glädje åker vi tillbaka till tranemo. 03:30 är vi där och jag skall lämna av brorsans kompis(?) "Du, aj fan alltså men jag har inte ett öre på mig", "-Vi har en bankomat precis där", upplyser jag. "Ok", svarar han. Han går till automaten, tar ut en hundring och ger den till mig. "Du får en hundring, ha det bra, hej". En hundring täcker inte ens bensinkostnaderna men jag orkade inte tjata vid den här tiden utan åkte hem, uppenbarligen sur och gick och lade mig. Dagen efter fick jag reda på att brorsan tagit en inhyrd buss hem, betalat hundra kronor och rent ut sagt skitit i att ringa och säga till mig. Inte en suck att jag är fylleschaffis åt dem igen. Aldrig!
tl;dr Jag skall aldrig vara fylleschaffis åt brorsan med kompis(?) igen.
onsdag 5 mars 2008
Godkänt.
Jag åkte iväg till besiktningen klockan 14:30 och besiktningstiden var klockan 15:30. Den sträckan tar ungefär 45 minuter att åka men jag måste ha åkt särdeles fort, för jag var där kl. 15:00. Vad skall jag göra då? Jo, jag hälsar på min yngre syster som bjuder mig på te. Jag stannade naturligtvis för länge, hastade på med skorna och drog iväg till besiktningsverkstaden. Kom dit försenad till en halvt om halvt sur besiktningsman. Bilen gick mot förmodan genom besiktningen UA.
Med koppen i handen...
Sitter jag nu här klockan 12 och skriver mitt först inlägg i bloggen. Skall in och besiktiga en bil klockan tre och den kommer nog gå åt h*****e, för bilen är kass. Det gör inget. Den är inte min.
ha de'!
ha de'!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)