Sälen Halleluja

Var i Sälen förra helgen och åkte lite snowboard. Det var grymt roligt att återigen få hoppa lite lite. Om bara mina landningar varit lite bättre >_>. Jag vet inte om det var det vackra hoppet där jag landade i en puckelpist eller om det var den galanta krocken med en annan i stjärtlappsracet som gav mig lårkakan. I vilket fall så fick jag den.

På söndagen hade jag ännu en dykträff (den tredje), så jag bestämde mig för att åka hem ungefär halv fem på morgonen från Sälen. Till resesällskap fick jag med mig Stene. Vi gick upp vid fyra, packade in sakerna i bilen, åt lite, kokade kaffe, skrev en avskedslapp och satte oss i bilen för att åka iväg. Jag vred om nyckeln; "Vjonk", "Vjonk Vjonk"

- Fan också, bilen startar inte!
- Oh men, orka!
- Det är inte annat att göra än att försöka springa igång den.

Så, vi tog sats en gång och försökte få igång den. Utan resultat. Vi vände bilen och sprang som tusan på en raksträcka. Denna gången var det nära. Vi tog en paus, sedan vände vi bilen igen och lyckades med att springa igång den. Vilken lycka! Klockan var nu fem på morgonen innnan vi kom iväg.

När jag hade lämpat av Stene och kommit hem själv, så hade jag inte hunnit mer än att packa in mina grejor och sätta mig på dasset i fem minuter, innan Emanuel ringer:

- Basse, jag kommer om tio minuter.
- Redan?!
- Ja, var beredd!
- Ok, synes.

Jag fick avbryta, packa ned dyksakerna och blev sedan upphämtad. När vi är i Tranemo inser jag att jag glömt kursmaterielen. Pinsamt. Medan Emanuel sätter sig på muggen hämtar jag dessa m h a Emanuels bil. Vi hämtar upp Jonas och åker iväg, ca tio minuter försenade, vilket Emanuel lyckligt påpekar är mitt fel. Vi kommer ytterligare 5 minuter försent med tanke på att Emanuel körde fel :) så nu var det enbart Jonas som var helt oskyldig till förseningen. Vi dök med apparaten och hade roligt. När jag kom hem däckade jag i sängen och sov som en stock. Slutet gott (trodde jag).