...

Telefonen ringer:

- Basse?
- Mmm?
- Var är du?
- ...?! Åh Helvete!!!

Jag rusar upp ur sängen, slänger på mig mina kläder och kastar ett öga på klockan. 13:40.

- Nä, jag är hemma och åker på studs!
- Ok, men vi tar egen bil upp då.
- Ok, vi syns därborta!

Jag hade råkat lägga min mobiltelefon, tillika väckarklocka två rum bort från sovrummet och hade fått hemtelefonen i näven av min lillasyster. Det var så, att idag 14:00 i Borås hade jag (och några till) det första mötet för att ta dykarcertifikat. Jag, Jonas och Emanuel hade gjort upp för samåkning till mötena och idag var det jag som skulle köra.
När jag hade kommit till Tranemo ringer Emanuel igen och undrade var jag var någonstans och om jag behövde en vägbeskrivning, vilket jag inte behövde. Jag hittade dit till lokalen efter en mindre vägbeskrivning från Emanuel trots ovanstående textrad (Jag visste inte vilket hus det var) och valsar in 14:20 med ett glatt humör i min bästa morgonfrisyr och får presentera mig själv och varför jag var försenad. Min historia och min frisyr bjöd på skratt för både instruktörer och elever. Det kunde gått värre.